myrananna

Igår fick jag veta att jag har fått ett kusinbarn! Har två sen innan men de träffar jag tyvärr inte så ofta. Hoppas att det blir bättre med detta.

Det blev en flcka som väger 3.4 kilo. Underbart...jag ska lära henne allt jag kan!!

Det var kul att Daniel kom hem lagom till lutfisken. Det var lika gott som det alltid är och det var extra kul i år eftersom Jonny och Carro blev försökskaniner. De verkade uppskatta båder förrätt, varmrätt och efträtt....även om grötpuddingen inte var Jonnys favorit. Det gick ner och jag hade en trevlig kväll med mormor, morfar, mamma, papa, Sara, Britta, Jonny, Carro och Daniel

Ni som inte ätit lutfisk borde prova!!

Tja, den där dagen som ser alldeles lika dan ut som alla andra jular. Förutom att jag fick äran att fira med Jonny och Carro. Kändes lite uderligt att fira med Daniels bror och hans tjej och inte med min prins, men nästa år kanske. Om jag har tur.

Det var en bra dag med god mat och kuliga julklappar.
Fick en symaskin som jag blev jätteglad för. Underbart. Nu kan jag fixa och dona på allvar. När jag får tid till det...

Hoppas i alla fall att alla hade en bra jul. Det hade jag!!

Norrköpingstrippen var över för denna gången och det var dags för mig att åka hem igen. Med massa paket satte jag mig på tåget och jag hade svårt att inte somna på lokaltåget till Katrineholm. Risken om jag hade somnat hade varit att jag hamnade någon helt annan stans eftersom jag förmodligen skulle missa att stiga av rätt då.
Väl på tåget till Göteborg satte jag klockan och sen sov lilla Anna som en gris hela vägen till göteborg. La kudden på bordet framför mig och när jag vaknade hade både armar, rumpa och fötter somnat...det tog lite längre tid att väcka dessa delar av mig vilket resulterade i att jag var lite instabil när jag skulle av tåget med all min packning.

Väl vid stationen tog jag mitt pick och pack och gick till spårvagnen. Med min vanliga tur lyckades det bli stopp i båda riktningarna från Drottningtorget så det var bara att börja gå. Tog vägen via Make Up Store och Carro. Handlade presenter till Sara och fick mig en liten pratstund.
Det roliga var att det tog ett tag för Carro att se att jag var i affären. Snacka om att vara fokuserad på sitt jobb. Fick i alla fall med mig en fin ögonskugga och en glitterpryl till sara och en ögonpenna till mig - vanilj.

När jag äntligen kom hem hade jag inte många minuter på mig inna det var dags att åka till mamma och pappa och Sara. Skulle mysa lite och fixa det sista...rimma å så. Bidde riktigt många bra rim faktiskt. I år också!

Under lördagen var vi även och hällsade på hos Farmor - hemma...hon har kommit hem, underbart!! Dessväre var det  lite klurigt med nycklar och lås och grejer så det hela slutade med att Daniel fick klättra in genom förnstret. Tur att Farmor bor i en lägenhet med loftgång så att han slapp hoppa  två våningar upp...han är inte så duktig på att hoppa och samtidigt öppna förnser medan han klättrar in genom det samma. Förresten, vem är det...

Nåja. Det var i alla fall fantastiskt att få komma hem till Farmor och se hur hon bodde. Jag hade aldrig varit i hennes lägenhet förrut och, som brukligt, gav verdinnan en liten husesyn. Roligt när hon tar tag i en med sin dåliga hand för att sedan dra iväg med en till alla lägenhetens två rum! Det lustiga med det hela är att hon inte rikitgt vet hur man skall släppa när hon väl fått ett bra grepp...och dörrarna är inte riktigt breda för en Anna och en Farmor med rullstol...Men i alla fall. En fin lite lägenhet var det och jag störttrivdes!

Besöket avslutades dessvärre lite underligt. För det första visade hon sin lilla fot med ett, vad vi först trodde var ett, skoskav över halva högerfoten. Senare visade det sig att detta läskiga sår var en brännskada från tevattnet. Den envisa tanten ska juh göra allt själv...
Vi bad i alla fall hemtjänsten kalla på en läkare som fick lägga om såret. Detta gick hur smidigt som hellst och det var jag glad för. Dessvärre var det inte lika smidigt när damerna från hemtjänten skulle ge Farmor kvällsmat. De var inte helt överrens om huruvida Farmor var hungrig eller inte. Det hela slutade med att jag gjorde i ordning två smörgåsar och hällde upp ett glas öl och ställde fram vid TV:n. Sen förklarade jag för den envisa damen att "om jag måste äta så måste du...så de så...". Det verkade gå hem!

Heja Farmor!!

Började vår Norrköpingsturné med att fika med Johan och Sofi. Det var mysigt! Om Johan och Daniel hade velat prata med varandra så skulle de inte ha tagit med oss brudar för vi pratade på en himla massa. Det är intressant att prata skola och utbildning med någon som man inte har pratat så mycket med förut. Många kloka tankar kom fram runt det runda bordet den förmiddagen. Det var ett mysigt litet kafé vi var på, lite trångt, men det är mysigt - ibland i alla fall.

Efter någor varv inne på stan och diskussioner om man kan tycka om Indiska utan att älska affären var det dags att säga hejd då, god jul och gott nytt år till Sofi. Johan vågade gå med Daniel och mig in på BR och köpa leksaker åt Mikael och Nicklas. Det var ganska modigt gjort. Det är inte en affär man frivilligt går in i några dagar innan jul annars. Men Johan är modig han. Hittade två Ben-Tne-klockor som blev mycket uppskattade när tomten hade varit på besök hemma hos Daniels minsta bröder...

På kvällen var det middag hos Anneli och Christian. Karin, Ricky, Christian och Maria var ditbjudna och vi hade en himla trevlig kväll med mycket skratt, livliga diskussioner, vilda argumentationer i samband med spelet "Lika par leka bäst". Kvällen avslutades med Charader där vi tävlade tjejerna mot killarna. Tjejerna vann...och detta trots att killarna tyckte att våra meningar var för svåra och vi gav dem en extra chans genom att ge super-dunder-lätta meningar istället. Men men...så är det...det svagare könet skall få allt stöd de behöver i kampen om självförtroendet och självkänslan.

Fick se en liten skymt av Jimm också. Det var kul!! Han var chaufför för kvällens gäster och han dök upp efter lite tjat från Daniel och mig. Alltid nyttigt att få krama om folk man tycker om. Det kan man inte få förmycket av...eller

Gick upp tidigt för att passa Svea när Johanna var borta i skolan. Hon hade haft herrbesök och det märktes redan nere på gatan...parfym...mycket av den varan i hallen. Undra på att Svea kände sig lite krasslig.

När Johanna och Martin kom tillbaka från skolan hämtade Daniel upp mig. Härligt med en bil ibland. Dessvärre använde vi inte den när vi skulle upp till Norrpan som i brukar. För en gågns skull tog vi tåget...men hur vi tänkte vet jag inte...för med hela lägenheten full med julklappar till alla och envar så var det inte bara smidigt.

Taxi- och tågresan gick bra. Mådde lite illa, men det hade jag räknat med.

När vi väl var framme fick vi underbar hemalagad pizza med salami och grejer. Det var gott och lagom degigt. Precis som vad jag önskade...

Den kvällen var det inte svårt att somna. Äntligen kunde jag slappna av lite och veta att det inte var så mycket att göra...ibland är det bra att inte tänka så långt med tanke på hur vår jul- och nyårs"ledighet" såg ut... 

Idag var det kattvakt för hela slanten. Träffade Svea redan några dagar innan och hade blivit helt såld. Försökte övertyga Daniel om att: katt vore en himla bra idé...men icke. Så därför var glädjen stor när jag fick spendera en hel dag med Svea alldeles för mig själv. Hon sov mäst och när hon inte gjorde det så bet hon i mina fötter. Johanna anser att det är mitt fel att hennes farmor inte har några hela nylonstrumpor längre, men det är jag inte helt med på. Jag tror att Svea föddes med fotintresse.

När kattungen sov så tittade/lysnade jag på "Mysteriet på Greveholm". Det var nog bara tredje gången jag såg den...om då köpte jag DVD:n en vecka tidigare eller så. Sen broderade jag något sorts julmotiv med nån tjock svart katt på...blev inte klar...som vanlit. Kmmer la upp lagom till nästa jul. Det brukar bli så. I år blev jag klar med svamp-tomte-duken som jag började med förra året. Härligt.

Kvällen tror jag att jag spenderade med att julpynta, packa och sova. Skulle ju upp tidigt och vara kattvakt igen...lilla Svea fick inte vara själv så mycket i börja. Tur att hon hade mig,,,eller tvärt om...

Det var en underbar känsla när skiten äntligen var klar. Trots att det blev sent och jag var riktigt elak mot min underbara Daniel, som trots allt orkade med mig ända tills uppsatsen var inskickad, var denna onsdag en underbar dag. Kan låta lite motsägelsefullt, men med tanke på att denna uppsats är någonting av det värsta jag skrivit - inte bara för att jag inte känner att den är bra utan för att det aldrig kändes som om texten flöt på som det brukar göra.

Nåja...nu var det jullov.

Det underliga med allt var att jag behövde vara klar först den 22/12 så jag fick mycket beröm från min kurskompisar som ansåg att jag var tokig...men har man en deadline så har man...min var uppenbarligen den 18:e. Så nu hade jag verkligen jullov. Första på fem år..om man inte räknar att jag knappt hade ngt jullov på gymnasiet heller...men det tänker vi inte på nu.

Skönt!!